Precis så känns det. USKa är inget riktigt jobb, Växeltelefonist är inget riktigt jobb.

Man måste ju läsa högskola...

Det sista året har jag planerat, tänkt, funderat. Jag har bestämt mig för vad jag ska bli, vart jag ska plugga, vart jag ska flytta om jag inte kommer in i första alternativ-staden. 

Sen kom jag på att jag nog behöver en ny plan b. En utan flytt.

Planen är nu: socionom i Göteborg.

Plan b känns i dagsläget: personalvetare. 

För ett tag sen var det socionom i Östersund.

Men va fan... Varför ska det vara så jäkla svårt? Kan man inte bara bestämma sig, komma in där man vill och sen snabbt vara klar? 

Ish och fy och usch och tvi.